visual-schizophrenia.com

Ibland ger livet en en rejäl smäll på käften, så att man vet att man lever kanske.

Idag vaknade jag och gick till jobbet. Det var till en början ganska lugnt. Jag fick för mig att fixa i ordning väggen med alla skal till ipodar och iphone, kunderna har klagat på att det är rörigt där nu ett par dagar. Prismärkaren jävlades så jag ringde en kollega för att höra om han visste hur man fick ordning på den. Kollade upp numret i min vita fina iphone och la den sen under och bakom kassadisken och kassadatorn, där den stått på laddning ett par gånger förut, fast då har väl jag eller min kollega varit i närheten förståss. Den syns hur som knappt alls där och den var inte ensam särskilt länge. Men det är klart. Det krävs inte många sekunder för en bestämd hand att stjäla den.

Jag höll på med prismärkaren borta vid skalen ett tag. Det kom folk och ville ha hjälp och min kollega gick på lunch. När jag tittade efter telefonen nästa gång var den puts väck. Började må väldigt illa på en gång. Panikletade på ställen där jag visste/vet att den inte ens varit under dagen bara för att. Jag mailade killen på jobbet som har koll på övervakningskamerorna. Fick svar efter ett tag med en bild på en kille som är bakom disken och bakom datorn. Jag spärrade sim-kortet, letade upp den via Apples mobile me-tjänst. Finns en lokalisera min telefon-funktion. Telefonen verkade vara kvar kring Sergels torg, men fick ingen tillräckligt precis plats. Skickade meddelande till telefonen, bad att få den tillbaka. Fick den att låta i 2 minuter. Låste den med en kod. Polisanmälde den, ringde mitt försäkringsbolag. Och när jag insåg att människan som tagit den inte tänkte komma tillbaka med den så fjärrtömde jag den, en annan funktion från mobile me som återställer telefonen till originalskick. Men jag ser nu att killen hunnit stänga av telefonen först, eller åtminstone har telefonen inte längre tillgång till 3G eller wifi-nätverk. Skit också. Vet inte vad det finns för information där som jag inte vill någon annan ska ha, men nått är det säkert. Nästa gång telefonen blir uppkopplad mot nått kommer den att tömmas i alla fall. Fast det är klart, jag har också spärrat IMEI-numret på telefonen och då går det ju inte att ringa eller surfa via 3G-nätet, så jag får hoppas att han är dum nog att försöka surfa via wifi.

Jag har aldrig blivit bestulen på något förut, inte så här i alla fall. Andra saker som försvunnit har alltid hittat tillbaka till mig igen. Känns så värdelöst att han tog den eftersom jag ändå kunnat låsa den så här mycket.

Alla mina framgångar i spelen jag laddade hem är nu borta. Får göra om allt om jag någonsin får en ny iphone. Mina anteckningar, surfhistorik.. Jag minns inte ens allt som är borta. Allt för att någon klåfingrig jävel inte kan se skillnad på mitt och ditt. Hade väl varit en sak om han tagit butikens iphone, även om det naturligtvis inte heller varit bra. Men min! Jag har haft telefonen sen augusti och inte ens betalt klart den. Jag är inte gjord av pengar.

Men mest av allt är jag så galet frustrerad och besviken på mig själv, för att jag litar för mycket på människor och för att jag inte hade den i fickan där den bor 99% av min arbetstid.

Den snälla tjejen på Länsförsäkringar lovade att snabbkolla på mitt ärende imorgon. Jag håller alla tummar jag har för att det blir billigare än 6831 kr, som är Telenors pris på en ny.

Lets face it. 2009 kunde slutat bättre. Mycket bättre.