visual-schizophrenia.com

Ida Tengqvist Thörnfeldt gifte sig i helgen på Gotland. Det var ett fint bröllop i Herrvik vid havet. Jag stod bakom ett gäng långa grabbar i kostym och det blåste en hel del så jag varken såg eller hörde så mycket av själva vigseln, men brudparet var superfina! Efteråt var det middag och fest och jag hade riktigt trevligt. Jag fick inte sitta med Lasse och först tänkte jag mest oh noes, va hemskt, men det blev bra i alla fall

Lasse hade kanske allra trevligast av alla på festen. Han skämtade och till och med dansade efter middagen. Man tror man känner en person och sen visar det sig att man inte alls gör det, haha. Jag hade en hel del jobb med att få honom att åka hem när jag blev trött, fast väl ute i bilen somnade han fort och blev mera foglig Träffade några jag brukade jobba med på McDonalds som jag inte sett på länge och träffade också nytt roligt folk. Killen med det flätade skägget till exempel (han hette Stefan om jag inte minns helt fel). Underbart roligt middagssällskap. Vi hade en toastmaster, Christian, som från början var ganska vilse i sin roll, men som under middagen blev roligare och roligare. Han visade sig till exempel vara en fena på beatboxing.

Här finns lite bilder från dagen och kvällen:

Jag har åkt till Bromma nu ett par gånger väldigt tidigt på morgonen till mina körlektioner. Jag har upptäckt en sak som irriterar mig gränslöst. På påfarter som har två filer som går ihop till en kör massa galningar i fancy bilar i filen som försvinner (fort som tusan) och sen när filen tar slut vill de tränga sig in i “kön” igen. Jag antar de tror att det går fortare att köra på det här viset, men det enda som det åstadkommer är mer kö och långsammare hastighet eftersom trafiken i filen som fortsätter måste stanna och släppa in folk hela tiden. Jag försöker ligga klistrad bakom bilen framför mig för att inte släppa in någon men de svänger helt sonika bara och tvingar mig att stanna om jag inte vill ha en mosad bil. Jag har sådan lust att bara köra in i dem och kanske slå dem med ett basebollträ när de kliver ur för att bråka.

Annars händer det inte mycket. Tvättade min lilla bil igår. Lite lagom slarvigt såg jag idag när jag åkte iväg för att tanka. Körde ut i skogen till en Jet som var lite billigare. Räknade ut nyss att jag sparade 6 kronor på det, vilket jag antagligen förlorade i resväg. Men hey, det var kul att åka på en roadtrip och sjunga med till Bandit.

Imorse hade jag mc-lektion. Fick upprepa lite övningar jag redan gjort med en ny lärare men det gjorde inte mycket eftersom jag uppenbarligen behövde repetera. Jag har sjukt svårt för att koncentrera mig på det jag gör och medan min hjärna är iväg någon annanstans tappar jag gärna balansen på hojen och sätter ner fötterna. Men det ska gå. På det igen på fredag morgon helt enkelt.

Åkte hem och tvättade bilen, ganska skönt att ha garage eftersom det regnade utomhus. Laddade skafferiet och frysen med lite bra och ha basvaror. Skönt att veta att jag inte kommer svälta nu fram över. Dammsög lite också och betalade de tråkiga räkningarna. Nu borde jag sätta fart och jobba, men finns så mycket annat jag vill göra hela tiden.

Spelade gitarr igår. Det var bra länge sedan vi lekte jag och min gitarr. Gav mig på Green Days Good Riddance och det gick faktiskt superbra. Har ont i fingrarna idag som sig bör

Nä nu får det va slut på det här segandet. Laters.

Jag har följt Jonas Peterson sen hans dagar som Silverfisken. En otroligt duktig skribent som länge hade en underhållande blogg om livet i Australien. Nu har han sedan ett tag tillbaka bytt karriär och han tar helt obeskrivliga bilder av bröllop världen över. Det senaste han la ut är så fint att jag blir alldeles tårögd av att se bilderna.

Jag har aldrig varit tjejen med bröllopsmani, har ingen nött pärm med idéer. Tänkte länge att varför då? Det slutar ändå alltid med skilsmässor typ. Men så tittar jag på de här bilderna som Jonas Peterson lägger ut och något liksom klickar till inuti. En sån här dag, full med nära och kära och tårar och kärlek. Det vore banne mig något det.

Jag läser en väldig massa just nu. Så kallad “chicklit” (gärna om vampyrer, Charlaine Harris är sååå mycket bättre än Stephanie Meyer). I varenda bok vimlar det av karlar som är så där irriterande perfekta. Avgudar tjejen, gör allt rätt, snygga som få… Ja ni hajjar. Jag borde förbjudas att läsa sådant här. Jag blir bara surare och surare. Va är det för jävla skitvärld jag lever i som inte fungerar så där bra som i böckerna? Hur svårt ska det vara att hitta en sådan där perfekt person att leva med? Det verkar alltid bara fungera för huvudpersonen också. Hon hittar alltid pengar, rätt jobb och har så roliga och bra vänner. Jag har själv bara en enda stor orolig knut i magen och alldeles för tomt på bankkontot. Jag har aldrig varit i några seriösa problem för det verkar för det mesta alltid lösa sig för mig med, men det löser inte upp den där knuten. Tyvärr.

Jag har lite dötid nu innan skolan börjar. Kör lite mc-lektioner i Bromma. Träffar lite folk. Läser mina böcker. Tappar lite tidsuppfattningen och allt annat också för den delen. Var nyss på ICA och kom hem med i princip allt utom kvällsmat. Bra jobbat, fröken Kanske kan äta upp korgen med nektariner till middag?

Ska föresten prova att baka egna frukostbullar idag. Får se om jag har talang för det.

Laters.