visual-schizophrenia.com

Om jag skulle ta och skruva fast de där lösa skruvarna kanske. Har mycket att göra och ingen kommer bli mer förbannad än jag om jag inte fixar allt med bra resultat. Hatar slarvjobb jag kunde gjort bättre ju.

Känner mig fortfarande bara sjukt trött och less på allt. Men bästa sättet att lösa det hela på kanske är att hålla armarna över huvudet och le tills det känns glatt inombords också. Fake it until you make it.

Drömmer om en konkret handlingsplan för både min mentala hälsa och den här bloggen. Steg ett blir att fixa ihop ett uppdaterat CV och steg två att göra en stegvis plan för hur jag ska få mitt drömjobb. Kanske steg ett och halvt blir att ta reda på vad som är mitt drömjobb. Allt måste ju så klart samlas i en egen kategori här på bloggen så ni kan va duktiga på att heja på med kommentarer

Jag tror att imorgon är dagen då jag ska göra några såna där listor. Allt brukar kännas mindre jobbigt när jag har det i listform. Oroar mig alltid för att glömma bort saker om jag måste minnas dem i huvudet, dessutom är det skönt att få det organiserat och uppradat för lätt avcheckning när man är klar. En lista för drömjobbet, en lista för resterande stipendier jag ska söka under året, en lista för skolarbetet och en lista för hushållsarbetet jag ligger efter med (vill tex väldigt gärna ta dammsugaren till garaget och städa min fina bil).

Det ni, det kan va nått. Sluta sitta här och deppa och känna mig övergiven, utanför och vilsen.

Sov gott!

Jag har tappat några skruvar i skallen, eller så sitter de bara väldigt lösa för tillfället.

Igår jobbade jag lite. Hade på mig ett par av mina absoluta favorit öronhängen och lyckades på något sätt bli av med det ena på vägen hem. Jag har gått runt precis hela dagen och funderat på vart det kan tänkas vara. Kan inte för mitt liv minnas när jag tog av dem. Har jag varit riktigt dum tog jag av dem på bussen och la dem i min trasiga plastpåse, hittade det ena där nämligen. Inte underligt om ett fattas i så fall och extra jobbigt eftersom jag slarvat så hemskt. Men om jag tog av dem hos Lasse kanske det ligger där nånstans fast både han och jag letat.

Blir fullständigt galen när jag tappar bort saker så här. Men öronhänget är inte det värsta. Glömde helt bort att jag skulle va i skolan idag vid 13. Har antagligen aldrig hänt förut! Blev som tur var påmind av Micke så kom bara en halvtimme för sent, men fick ingen lunch.

Brukar inte vara så här disträ och tankspridd annars. Måste försöka ta mig i kragen känner jag.

—
Så till ett helt annat ämne:

Jag har två underbara vänner som förtjänar ett lite extra tack och en cyberkram så här i efterskott. Fick ett mycket efterlängtat Nintendo wii i present i lördags. Har inte haft tid att leka med det så mycket förrän ikväll. Det är precis så bra att äga ett wii som jag trodde. Så mycket kul man kan göra och så härligt gulligt och retro allt känns. Kollar vädret och lite nyheter och så går det så klart att spela och träna. Mike och Ryde, ni är snällast och bästast. Snart kan jag nog ge er en match i sport-spelen

Nä om jag skulle ta och ramla i säng kanske. Tvättid imorgon bitti. Ett berg väntar i hallen.

Kram!

Bättre sent än aldrig sitter jag med nyårsfotona. Vi fick otroligt god mat på kvällen som ni får se lite av här:

Jag har ramlat rakt ner i en mörk och extremt kall snödriva, även kallad depression, och vill bara sova tills nån annan gång när solen skiner och jag är nöjd och glad.

Jag inser att det inte bara är jag, rör sig om ett fenomen i samhället liksom, men har väldigt höga krav på mig själv som är så extremt utmattande att försöka leva upp till. Minsta grej som går fel och jag faller ihop som ett korthus i mild bris och tycker synd om mig själv och kallar mig för värdelös. Jag vet ju att det inte är sant. Jag kan massor med saker. Allt är inte hopplöst, men hur slutar man tänka så när man väl börjat?

Sitter hemma med en för länge sen tom tekopp jag skulle vilja ha påfylld och lyssnar på både ny och gammal musik. Till exempel hittade jag Mumford & sons (Spotify-länk) på en annan blogg som nästan alltid har bra musiktips. Sjukt bra att han börjat blogga igen, den där silverfisken.

Pojkvännen har en säkert välbehövlig paus från klängiga mig ikväll och umgås med andra glada prickar. Fast jag saknar honom massor, när han är med är det mycket lättare att ta mig i kragen och göra saker. Fast jag har faktiskt inte varit helt hopplös idag. Åt både lunch och middag med massa onyttiga men syndigt goda kakor emellan. Har annars väldigt lätt för att glömma sånt. Alltid något.

Har skickat in en stipendieansökan idag som krävde lite utflykter hit och dit, somnade invirad i mina täcken med alla kläder på när jag kom hem vid femtiden och vaknade nu för en stund sen. Väldigt oskickligt, kommer inte kunna somna så jag är pigg på jobbet. För ja, jag måste jobba hela helgen (igen). Dessutom bjöd jag in till fest. För det har jag ju gjort varje födelsedag länge tillbaka nu. En fin tradition. Det blir säkert kul, men åh va jag önskar jag kunde ligga i sängen och stirra istället. För övrigt har jag tänkt den precisa tanken varje dag jag vaknat den här veckan. Men istället ska jag piffa upp mig och dricka Lynchburg lemonades och njuta av mina fina vänner.

Allt ska ju lösa sig eller hur? Jag ska plugga ordentligt, göra bra i från mig och lyckas på något obegripligt sätt att hitta ett jobb sen. För det har jag bestämt nu. Ingen idé att ha ångest redan. Nope.

Mera te kanske?